Jobbar hela helgen i år men på något vis måste det ju firas i alla fall.
torsdag 28 februari 2013
Ickeofficiell storhelg!
Idag är det Maria-dagen. Naturligtvis har all storhelger en afton så Maria-afton inföll igår. Imorgon är det annandag Maria såklart.
Jobbar hela helgen i år men på något vis måste det ju firas i alla fall.
Jobbar hela helgen i år men på något vis måste det ju firas i alla fall.
måndag 25 februari 2013
Katten!
Det här är våran lilla Tilda och hon ligger inte på latsidan direkt.
Hon är en pigg lite dam som jag tror är född någon gång i juli 2013 dvs hon är nu sju månader. Hon är på allt och då menar jag allt. Hon stjäl mat så fort hon kan och det avskräcker henne inte att man just sitter och äter den.
Idag satt jag och drack mjölk och då hoppade hon upp och tog tag i glaset och stoppade ner huvudet. Hon äter avocado och broccoli men kan rata sin egen mat på golvet.
Hon är med oss när vi gör något och står jag i duschen så ligger hon utanför.
Hon är en vanligt enkel bondkatt som är född i ett stall. Jag kan tänka att hon som lite inte fick något gratis och det är väll det som visar sig i hennes kämparglöd.
lördag 23 februari 2013
Jobbarhelg!
Jag jobbar var 8:e helg och några dagar/år då helgdagar ligger på en vardag. Idag och imorgon jobbar jag min helg och då behöver jag inte åka till stan utan då utgår jag från Lindgården. Detta gjorde att jag kunde promenera till och från jobbet idag. Himla skönt att få lite motion även en jobbarhelg.
Är nu hemma och har ätit lite rester och faktiskt druckit lite vin.
Resten av kvällen ska jag nog mest sitta och tjura och titta på melodifestivalen.
Med andra ord en riktig slapparkväll.
Puss och kram.
fredag 22 februari 2013
Dagarna blir inte alltid som man tänkt...
...och idag blev verkligen en sådan. Jag som jag oftast gör på torsdagar fixade middag och förberedde mej för ett pumppass på sensia och då ringde dom från Viktor gruppboende. Viktor hade just då fått en liten kramp och mådde inte bra så jag sa åt dom att om ha börjar krampa så ge honom stesolid.
Några minuter senare ringde dom igen och då hade dom fått ge stesolid men krampen var inte hävd. Jag sa åt dom att ringa ambulans och vände i min promenad och gick hem och bytte nycklar , dock inte kläder.
När jag kom till boendet så krampade han fortfarande. Även om jag visste och kunde så ringde jag ändå min vän Maria som är ambulanssjuksköterska om råd i hur mycket stesolid jag kunde ge. Hon sa ge honom en till och några minuter senare kom ambulansen . Dom satt nål och fick även dom ge honom mer stesolid intravaenöst.
Då var ju såklart Viktor helt borta och väldigt slemmig. Vi kom upp på akuten och där togs han hand om efter konstens alla regler med provtagning och allt. Han började redan då fäkta men var för trött för att prata så det behövdes en fasthållning för att ta prover.
Då stabiliserades hans tillstånd men läkaren ville ha kvar honom över natten.
Jag som mamma har ALLTID varit med honom på sjukhuset men att vara kvar på MAVA var inte att tänka på. han låg på det såkallade torget där en massa människor ligger under övervakning. Om jag varit kvar har jag fått suttit upprätt hela natten med en sovande son. Tack och lov möttes jag av en otroligt trevlig, van och rutinerad undersköterska och en trevlig sjuksköterska.
Måste poängtera om denna undersköterska som nog i åren började närma sig pension gav ett fantastisk betryggande intryck. Sjuksköterskan var också jättebra men betydligt yngre och hur det än är så får man rutin med åren.
Jag pratade då med Viktor som mitt i dimman ändå gick att prata med att jag måste åka hem. Han reagerade med att han inte ville men jag förklarade att jag kan inte sitta där hela natten och titta på när han sover och det accepterade han faktiskt.
Med en konflikt i mitt inre så lämnade jag honom där men jag påtalade att jag kommer i morgon för några vanliga besökstider tänker jag inte acceptera.
Viktor är visserligen 22 år men i mångt och mycket fungerar han som ett barn, han behöver ha någon som han är trygg med för det mesta.
Nu kommer han bara att sova men när han är vaken är jag där hos honom igen.
Tycker i alla fall efter denna kväll att vi har en fantastisk sjukvård i sverige och tackar ambulansen, akuten och MAVA i sundsvall för ett bra bemötande.
Kan faktiskt irritera mej lite på den läkare som jag träffade. Hon förklarade väldigt bra nästa övertydligt vilket jag som mamma till Viktor efter alla år och dessutom sjuksköterska begrep. Men dessemellan slänge hon in vissa uttryck av medicinsk karaktär som jag kan tänka mej att gemene man inte begriper.
Det finns ett bra uttryck tycker jag och det är att man ska prata med bönder på bönders vis och med de lärde på latin.
Några minuter senare ringde dom igen och då hade dom fått ge stesolid men krampen var inte hävd. Jag sa åt dom att ringa ambulans och vände i min promenad och gick hem och bytte nycklar , dock inte kläder.
När jag kom till boendet så krampade han fortfarande. Även om jag visste och kunde så ringde jag ändå min vän Maria som är ambulanssjuksköterska om råd i hur mycket stesolid jag kunde ge. Hon sa ge honom en till och några minuter senare kom ambulansen . Dom satt nål och fick även dom ge honom mer stesolid intravaenöst.
Då var ju såklart Viktor helt borta och väldigt slemmig. Vi kom upp på akuten och där togs han hand om efter konstens alla regler med provtagning och allt. Han började redan då fäkta men var för trött för att prata så det behövdes en fasthållning för att ta prover.
Då stabiliserades hans tillstånd men läkaren ville ha kvar honom över natten.
Jag som mamma har ALLTID varit med honom på sjukhuset men att vara kvar på MAVA var inte att tänka på. han låg på det såkallade torget där en massa människor ligger under övervakning. Om jag varit kvar har jag fått suttit upprätt hela natten med en sovande son. Tack och lov möttes jag av en otroligt trevlig, van och rutinerad undersköterska och en trevlig sjuksköterska.
Måste poängtera om denna undersköterska som nog i åren började närma sig pension gav ett fantastisk betryggande intryck. Sjuksköterskan var också jättebra men betydligt yngre och hur det än är så får man rutin med åren.
Jag pratade då med Viktor som mitt i dimman ändå gick att prata med att jag måste åka hem. Han reagerade med att han inte ville men jag förklarade att jag kan inte sitta där hela natten och titta på när han sover och det accepterade han faktiskt.
Med en konflikt i mitt inre så lämnade jag honom där men jag påtalade att jag kommer i morgon för några vanliga besökstider tänker jag inte acceptera.
Viktor är visserligen 22 år men i mångt och mycket fungerar han som ett barn, han behöver ha någon som han är trygg med för det mesta.
Nu kommer han bara att sova men när han är vaken är jag där hos honom igen.
Tycker i alla fall efter denna kväll att vi har en fantastisk sjukvård i sverige och tackar ambulansen, akuten och MAVA i sundsvall för ett bra bemötande.
Kan faktiskt irritera mej lite på den läkare som jag träffade. Hon förklarade väldigt bra nästa övertydligt vilket jag som mamma till Viktor efter alla år och dessutom sjuksköterska begrep. Men dessemellan slänge hon in vissa uttryck av medicinsk karaktär som jag kan tänka mej att gemene man inte begriper.
Det finns ett bra uttryck tycker jag och det är att man ska prata med bönder på bönders vis och med de lärde på latin.
torsdag 21 februari 2013
Photo made with InstaWeather PRO App
Skickat från Samsung Galaxy Note
onsdag 20 februari 2013
Hujedamej!
Vaknade både igår och idag och råkade ha glasögonen på mej när jag tittade på mej själv i spegeln och då såg jag massvis med rynkor under ögonen. Så nu har jag beställt antirynkkräm för både ögon och ansikte. Kanske jag rent av göra en lite studie med före och efterbilder också.
Har iallafall tränat body step och börjar nu känna att jag är på väg mot den form jag var i innan jag flyttade till Liden även om det är en bra bit kvar.
Har iallafall tränat body step och börjar nu känna att jag är på väg mot den form jag var i innan jag flyttade till Liden även om det är en bra bit kvar.
Jamen nu händer det något i alla fall!
Har egentligen inte så stor lust att beklaga mej över att jag bloggar för lite men... jag har ju inte så många läsare och skriver faktiskt i huvudsak för att ha som en dagbok. Förvisso blir jag jätteglad om någon läser och även kommenterar men eftersom att jag inte länkar till facebook eller twitter så är det ju inte så många som vet att jag bloggar.
Är det någon som läser så kommentera gärna om så bara med en smileys!
Är det någon som läser så kommentera gärna om så bara med en smileys!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)