Den första februari blir jag livegen!

Från den första februari 201o så är jag arbetslös. Jag har arbetat inom vården i 26 år så jag trodde inte i min enfald att jag skulle bli arbetslös. Jag har under sju års tid haft det roligaste arbete man kan ha som psykiatrisjuksköterska men nu är det slut på det. Det är väll min vanliga otur att bli arbetslös nu när det inte finns ett arbete att söka ens.

Egentligen är det väll inte så hemskt att bli arbetslös men jag har ju fortfarande hemmavarande barn som behöver mej.

Eftersom att jag har haft 6 månaders uppsägningstid har jag tagit det rätt lugnt men nu börjar det närma sej och jag vill ha ett jobb. Jag kan ta vilket jobb som helst men jag vill faktiskt kunna planera mitt liv, lite i alla fall.

Dom säger att "när gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster" och nu letar jag fönster i vild förtvivlan. Dom fönster jag har sett sitter högt upp och ser just nu ut att vara låsta.