Dagarna blir inte alltid som man tänkt...

...och idag blev verkligen en sådan. Jag som jag oftast gör på torsdagar fixade middag och förberedde mej för ett pumppass på sensia och då ringde dom från Viktor gruppboende. Viktor hade just då fått en liten kramp och mådde inte bra så jag sa åt dom att om ha börjar krampa så ge honom stesolid.
Några minuter senare ringde dom igen och då hade dom fått ge stesolid men krampen var inte hävd. Jag sa åt dom att ringa ambulans och vände i min promenad och gick hem och bytte nycklar , dock inte kläder.
När jag kom till boendet så krampade han fortfarande. Även om jag visste och kunde så ringde jag ändå min vän Maria som är ambulanssjuksköterska om råd i hur mycket stesolid jag kunde ge. Hon sa ge honom en till och några minuter senare kom ambulansen . Dom satt nål och fick även dom ge honom mer stesolid intravaenöst.
Då var ju såklart Viktor helt borta och väldigt slemmig. Vi kom upp på akuten och där togs han hand om efter konstens alla regler med provtagning och allt. Han började redan då fäkta men var för trött för att prata så det behövdes en fasthållning för att ta prover.
Då stabiliserades hans tillstånd men läkaren ville ha kvar honom över natten.
Jag som mamma har ALLTID varit med honom på sjukhuset men att vara kvar på MAVA var inte att tänka på. han låg på det såkallade torget där en massa människor ligger under övervakning. Om jag varit kvar har jag fått suttit upprätt hela natten med en sovande son. Tack och lov möttes jag av en otroligt trevlig, van och rutinerad undersköterska och en trevlig sjuksköterska.
Måste poängtera om denna undersköterska som nog i åren började närma sig pension gav ett fantastisk betryggande intryck. Sjuksköterskan var också  jättebra men betydligt yngre och hur det än är så får man rutin med åren.
Jag pratade då med Viktor som mitt i dimman ändå gick att prata med att jag måste åka hem. Han reagerade med att han inte ville men jag förklarade att jag kan inte sitta där hela natten och titta på när han sover och det accepterade han faktiskt.
Med en konflikt i mitt inre så lämnade jag honom där men jag påtalade att jag kommer i morgon för några vanliga besökstider tänker jag inte acceptera.
Viktor är visserligen 22 år men i mångt och mycket fungerar han som ett barn, han behöver ha någon som han är trygg med för det mesta.
Nu kommer han bara att sova men när han är vaken är jag där hos honom igen.
Tycker i alla fall efter denna kväll att vi har en fantastisk sjukvård i sverige och tackar ambulansen, akuten och MAVA i sundsvall för ett bra bemötande.
Kan faktiskt irritera mej lite på den läkare som jag träffade. Hon förklarade väldigt bra nästa övertydligt vilket jag som mamma till Viktor efter alla år och dessutom sjuksköterska begrep. Men dessemellan slänge hon in vissa uttryck av medicinsk karaktär som jag kan tänka mej att gemene man inte begriper.
Det finns ett bra uttryck tycker jag och det är att man ska prata med bönder på bönders vis och med de lärde på latin.